Till nyhetslistan

saar- jul 2020.pdf

Predikan i Julottan

25.12.2020 06.00

Den första julen i repris 2020?

 

”Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget” (Lk 2:7)

Den höggravida Maria och Maken Josef försökte komma in i ett härbärge, säkert för att vila, kanske för att vara med andra. Hela släkten skulle ju till samma stad för att anmäla sej till listan med skattebetalare. Men tillsammans med andra kunde de inte vara, fast de ville. Det fanns inte rum. Detta resulterade i en isolering i ett stall, eller kanske var det bara en liten grotta. Där blev det dags att föda, troligen utan assistans, utan den trygghet man annars skulle ha haft.

Inga stora massor, inga festfacklor och – middagar. Men nog det viktigaste: barnet!

*****

”i samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten” (Lk 2:8)

Underbetalda nattarbetare var de första som sökte sej till den isolerade familjen för att se vad som hade hänt. Hur många är några? Hur många fick komma? Var det max 10 personer, barnet och modern medräknat? Kanske låg gränsen vid 20 personer, eller t.o.m. 50! Var dom säkert rena? Hade dom helst tvättat sina händer innan de steg in?

Några herdar. Ett par kanske. Försiktigt och enskilt. Inga stora massor. Inga höga herrar och festdräkter.

*****

”Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom” (Mt 2:2)

Lite senare kom de österländska stjärntydarna, de som hade sett stjärnan gå upp och visste vad det betydde. Av antalet gåvor att bedöma var de tre personer, de hämtade ju guld, rökelse och myrra. De hade säkert var sitt följe med sig, resan var lång, men till barnet kom de enskilt och själva och överräckte sina gåvor. På vägen hem skulle de inte mera via den stora staden och via de betydelsefulla makthavarna där. ”Direkt hem” var ordern. Kontakten var farlig och måste undvikas.

******

”Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten”(Mt 2:14)

Alla försiktighetsåtgärder till trots måste den heliga familjen göra ett ytterligare drastiskt drag för att skydda livet: fly till Egypten. Hotet blev för verkligt och kom så nära! För många mäktiga män ville barnet illa. Det som skulle skyddas var så värdefullt, att allt annat fick vänta.

******

”Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det” (Lk 2:19)

Skriften säger inte var hon fysiskt var då hon begrundade allt detta. Hon gjorde det i sitt hjärta, kanske isolerad i ett stall. Kanske bytte hon några ord om allt detta med sin Josef, men det är bara spekulationer. Hon jobbade med hjärtat. I hjärtat bor mera vishet är i den analytiska tanken. Tanken finns nog med i hjärtats vishet, men det är inte allt. Hjärtat vill inte kontrollera allt såsom tanken försöker göra. Hjärtat ger utrymme för ett under där man själv är inkluderad och buren de egna bristerna till trots. Eller kanske snarare tack vare de egna bristerna. Barnet ändrar prioriteringarna.

Nånstans där är vi corona-julens firare tillsammans med Maria. Vi förstår inte allt, vi känner hotet, vi isolerar oss för att vara trygga. Men barnet föds än en gång. Ljuset i mörkret tänds. Barnet delar just de livsvillkor som är rådande vid hans födelse. Så även i år, då kyrkan måste stänga och vara som härbärgesvärd och säga: vi har inte rum. Men visst har vi rum: i våra hjärtan!

******

Postscriptum:

Efter ett pass i Egypten fick Josef i uppdrag att komma hem med familjen. Budet var: ”Stig upp och tag med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda”. Så kom de hem, i trygghet, efter ett långt pass i isolering och avskildhet. Barnet fick växa. Hotet gick över när tiden var mogen och inne. Det ser vi framemot nu. ”och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det”